[241] Eino Leino Suomalaisia kirjailijoita. Pikakuvia. Helsingissä. 1909. Sivut 155 ja 156.
[242] J.V. S. nähtävästi muistaa tapauksen A. A:n esitelmästä.
[243] Tässä viittaa Snellman jälkeenpäin kirjotuksessaan näytteinä esittämiinsä otteihin ja kokonaisiin lainaamiinsa kauniisiin runoihin, joita hän monella sattuvalla kehuvalla sanalla kiittää, sellaisia ovat Luonnon suuren lapsukaiset, Menestys Suomessa, Lapsen laulu leskelle, Levottomuus ja Panettelijalle.
[244] Meidän kursivoimaa!
[245] Snellman esittää tässä paljoa uskottavammassa muodossa kuin J. Krohn Juteinin eläinsuojelusharrastuksen; sillä K. käyttää vastaavassa kohdassa sanaa »usein».
[246] Edellämainitun 1858-vuoden Litteraturblad'in arvostelun Jak. Juteinin Kirjojen Osista VI-IX painatamme tähän verrattavaksi ylläolevaan Snellmanin arvosteluun ja luulisimme, että lukija verrattuaan niitä toisiinsa tulee samaan johtopäätökseen kuin mekin eli siis siihen, että tämäkin on Snellmanin kynästä lähtöisin. Arvosteleva kohta siv. 447 kuuluu: »Hvad man i Judéns skrifter öfverallt återfinner, är en tänkande ande. Ett långt lifs erfarenhet i förening med ett klart förstånd har ingifvit honom reflexioner, öfver alla menskliga förhållanden, de betydelsefullaste som de mest hvardagliga. Dessa reflexioner äro väl sällan snillrika och nya; men de äro alltid frimodiga och sunda. Han skref för folket, och han skrifver nästan alltid för att upplysa och lära. Hans poesi är derföre med få undantag didaktisk. Någon friare fantasins flygt och innerligare känsla får man icke i den söka. Likväl egde han fantasi nog, för att åtminstone ofta ikläda sin lefnadsvishet bildens drägt. Beundransvärd är den lätthet, hvarmed han behandlar språket; och vi tro icke, att någon Finsk poetisk författare eller öfversättare från nyare tid öfverträffar honom i versens ledighet och lättheten att finna rim. Det bör dock medgifvas, att han icke alltid tager det så noga med rythmen, metern och språkets klang. Der finnes i hans vers ringa omsorg och konst, och den uthärdar icke jemförelse med t.ex. Kiljanders genomarbetade, fina versifikation. Judéns vers hvilar uppenbart endast på språkgehör, utan medvetande om den moderna striden mellan accenten och qvantiteten, men bryter sällan svårare mot någondera.
Mycket bland de didaktiska styck ena kan med nöje och uppbyggelse läsas äfven af den mest bildade; mycket af all ungdom. Men isynnerhet för menige man och dess barn finnes i Judéns skrifter en rik visdomsskatt. Äfven de prosaiska uppsatserna hafva såsom läsning för folket ett stort praktiskt värde. I både prosa och vers råder det bestämdaste syfte att föra läsaren till frihet från fördomar, till ett rent menskligt tänkesätt, och ett stilla, sedligt lefverne». (Edellämainittu Kaarle Martti Kiljander, synt. 22/9 1817, Nilsiän kirkkoherra ja Kuopion tuomiokapitulin asessori, kuoli 6/9 1879, suomentanut Stagnelius'en, Nikanderin ja Runeberg'in runoelmia, joista ansioista v. 1877 vihittiin filosofian tohtoriksi Upsalan yliopiston 400-vuotisessa riemujuhlassa, missä itse oli läsnä. Biogr. Nimik.).
[247] Niin tarkkaan on Raitio seurannut Biografisen Nimikirjan esitystä (tai ehkäpä J. Krohn'in luentoja, koska Biogr. Nimik. ilmestyi vv. 1879-1883), että on joutunut sen virheellisvydetkin painattamaan, joista kuitenkin olisi vapautunut, jos olisi Juteinin alkuperäisistä runovihkoista lainojaan tehnyt eikä Jak. Juteinin Kirjoista. Biogr. Ninlikirjasta on, näet, kotoisin tieto, että Huilun humina ilmestyi v. 1819, vaikka se todellisuudessa julkaistiin vasta seuraavana. Samasta lähteestä on myös juhlallinen juttu »pyövelin kädestä» ja painamattomien runojen polttamisesta, minkä Juteinin »Lauseita» nimisen kirjan esipuheesta jo aikaisemmin näimme vääräksi. Mutta eihän Raition esitys tahdokaan käydä tutkimuksesta!—Tämän yhteydessä sopii huomauttaa, että uusi suurisuuntainen Tietosanakirjamme esittää Juteini-artikkelissa useimmat Biografisen Nimikirjan Juteini-artikkelin ja Suomal. Kirjallis. Vaiheitten Juteini-elämäkerran virheet ja on niitä vielä lisäillyt väärinymmärrysten ja usean painovirheen kautta.
[248] J. Krohn on juuri edellä luetellut Juteinin teokset sekä esittänyt muutamia hänen runojansa, joissa moititaan suomenkielen halveksijoita ja kiitetään oman kielen lämmintä loistetta ja valistusta vaikuttavaa voimaa.
[249] J. Krohn. Suomal. Kirjall. Vaiheet siv. 294.