»Sedan lade de två valorna den yngsta i fjättrar och förde henne bort med sig.
»Och min fader gaf dem goda gåfvor vid afskedet.
»När jag vuxit upp till man, gaf min moder mig detta ljus att gömma och jag bär det ännu hos mig.»
»Hvi drog du hit till oss?» frågade konungen.
»Det föll mig så in», svarade han; »jag väntade mig lycka hos eder, enär jag hört eder rosad af goda och visa människor.»
»Vill du taga emot det heliga dopet?»
»Det vill jag, om ni det befaller!»
Därefter blef han döpt, och konungen upptog honom i sin kärlek och gjorde honom till sin hirdman.
Norna-gäst vardt mycket gudfruktig och tog hofsederna väl i akt. Också blef han en vänsäll man.
En dag frågade konung Olof honom: