Om en stund frågade konungen, hvad nytt hon blef varse.
»Ty jag kan förstå», sade han, »att nu uppenbarar sig mycket för dig; och jag ser, att god framgång gifves dig. Svara mig, så fort du kan, säjdkvinna!»
Hon spärrade upp munnen, gäspade, och denna sång kom henne på tungan:
»Två äro inne,
icke jag tror dem,
de, som vid elden
ytterst sitta!»
»Hvar finnas då piltarne», sporde konungen, »eller de, som dolt dem?»
Och hon återtog:
»De, som på Vifilsö