Sten var genast med härom. Men snart låg Torhadd under i spelet, och han sade:
»För mycket har man ej sagt mig om din konstfärdighet; men nu sluta vi; jag hafver en annan begäran till dig».
Sten frågade, hvad han nu ville.
»Jo, man har äfven sagt mig, att ingen förstår att bättre utlägga drömmar än du.»
Därefter berättade Torhadd för Sten icke mindre än tolf mycket underliga drömmar, som han haft, och Sten måste tyda dem.
Det sätt, hvarpå schackspelet här sättes vid sidan af drömtydningen, gifver vid handen, att denna senare varit ansedd som ett slags idrott, och det har därvid kommit an på att lämna tydning af alla, äfven de mäst sällsamma drömmar, dem man fått sig förelagda.
Häraf kunna vi sluta oss till, att drömtydningen ej försiggått efter bestämda regler, såsom förhållandet t. ex. varit hos kaldeerna. Den har alltså ej haft den ringaste vetenskapliga karaktär utan endast varit ett värk af ögonblicklig inspiration eller fyndighet.
Detta bekräftas däraf, att den, som haft drömmen, endast sällan är tillfreds med dess tolkning utan säger rent ut, att en bättre nog kunnat finnas. Slika uttalanden skulle ej kunnat göras, om tydningen skett efter fastställda regler.
Hvad de i urkunderna bevarade drömmarnes äkthet angår, blifver det vid ett närmare skärskådande klart, att de allra flesta äro i sitt nuvarande skick konstprodukter.
Deras innehåll öfverensstämmer nämligen mästadels med de senare skildrade, förutsedda händelserna så in i de minsta detaljer, att man ej gärna kan tänka sig dem vara i värkligheten drömda så, som de framställas.