Konung Olof sade sedan, att ett sådant jämmerläte hade han förut blott hört sjötrollet upphafva, och han menade sig hafva visat sitt bästa mandomsprof, när han högg till dessa bägge odjur.
Vildsvinsgaltens tryne och tänder tog han med sig och red sedan tillbaka till sina män.
Detta konungens stordåd blef mycket prisadt.
Uppsöka vi trollen eller jättarne hemma i de nordiska bärgen, sådana urkunderna teckna dem, så finna vi äfven ibland dem ett och annat väsen, som kan likt Gudmund på Gläsesvallarne visa sig människovänligt nog. Ja, dottern af ett sådant troll kan, liksom jarl Agdes dotter Gudrun, ingå underlagten man och lefva med honom i lyckligt äktenskap.
För öfrigt äro dessa inhemska troll långt mindre storslagna och vidunderliga än de främmande »ovättarne» i de fjärran belägna, mystiska näjder, som kallades Jotunhem och Resaland.
De inhemska hålla sig ej så förnäma; de blanda sig mera med människorna, stjäla ifrån dem, och de äro rädda och lömska.
Man ansåg dem t. o. m. kunna dömas vid människodomstol såsom vanliga lumpna förbrytare.
Detta var fallet med den i grunden rätt älskvärde