Ät fikon, min vän!
Zemire [Snusar på allt, utan alt äta.]
Förtrollningen tror jag är qvar i mig än.
Comment? Jag kan ej mer på sockerbröd goutera!
Helas! Jag kan ej mer af bakelser jouera.
Mad. Pleureuse [Vaknar, missnöjd och ledsen.]
Ej ser man akt på mig, blott för den der Zemire;
Här dånar jag, och ej man detta varse blir.
Nå, nå Zemire är ny! Välkommen till mitt hjerta,
Att lindra mina qval, att lindra all min smärta!
Du har ej illa mått, du ser helt frodig ut.
Zemire.
Du får väl snart nog se, hvad deraf blir till slut,
Parbleu! det går ej ann, att ej åt verlden skänka
Une belle posterité, hvad man derom må tänka.
Honni oui mal y pense, det dock mitt valspråk blir,
Jag handlar såsom fri, sjelfständig är Zemire.
[Systrarne klappa händerna och hoppa jublande kring golfvet. Nu inträder Eko, åtföljd af Grolla, Jeppe, Broka, Fix och Jussa. De göra en djup reverentz för Zemire. Derefter ställer sig Eko midt på golfvet, och dess sällskap rangerar sig omkring honom. En af systrarne sätter sig vid klaveret. En annan griper till en Cittra, de två andra till Tambour de Basque och Triangel. Man spelar en allette; Eko och dess suite dansa med mycken konst och grace. Efter dansen skalla öfver allt: Bravo, Bravo och Lefve Zemire, Lefve Zemire! Hela sällskapets handklappingar äro alldeles ursinniga, och fortfara äfven sedan rideaun fallit].