— M—jaa!
— Det är alltså en läxa, det här?
— N— —jaa!
Nå, jag vill inte berätta om fortsättningen på vårt resonemang. Men jag har med glädje konstaterat, att de där satans rösträttstribaderna inte gå hem till oss mera — — —
— Men jag tycker ändå, att du var något brutal, då du kritiserade din fru i pigeschens och de där kvinnornas närvaro!
— Min gosse — du glömmer att jag är professor i filosofi — och som du vet, spelar logiken en viss roll där.
Jag glömde att tala om, att vi sutto på Furusundsbåten på akterdäck med en halv blå Grönstedt, cigarrer och kaffe. Måsarna följde oss och en labb var med. Det var labben, som kom professorn att tänka på kvinnor. Jag sade åt honom, att han var cynisk. Men han log bara.
Tankar vid årsskiftet.
Jag undrar verkligen om en riktig svensk har några tankar vid årsskiftena. Han är för däst av den feta maten och de många glöggarna.
De enda som måste ha tankar, om också inte så särskilt originella, äro vi som skriva kåserier om de alltid lika märkliga årsskiftena. Jag har skrivit åtminstone 25 nyårskåserier, vridit och vänt på ämnet och kramat ur det ända till ökentorrhet, så nu borde vi kunna antikvera det och hänga upp det i Nordiska museet. Nåja, sekelskiftena äro inte vidare tacksamma heller. Flertalet av Strix’ läsare har ju upplevat ett sådant. Var det något särskilt? — — — Jag kommer inte ihåg nu, men helt säkert gjorde jag mitt till för att celebrera det.