Nu är skylightet svart. Från trick och slammer
och grogg och rök de lagt sig ljuvt att vila,
gentila och virila och trankila,
mens Österman sin nattkrök fromt anammar.
Men över mig Orion ännu flammar
och svarta brisar över havet ila,
och rimmen bli alltmera puerila,
ju vitare de välva, havssjöns kammar.
Nu komma två terziner med på slutet —
sonetten är ett band, en black, en boja,