som jag vill slita sönder i atomer,

ty det som borde svalla fritt, blir gjutet,

och tankar löpa fara att bli goja,

om rytm skall mätas medelst metrofoner!

IV.

Men det är svårt att sluta och jag dröjer

en stund ännu vid rodret. Det förnöjer

en gammal diktardräng att stå och drömma

och rad vid rad med rimsöm sammansömma.

Här är jag ensam. Ingen kan fördöma