— Nej, tack! Det är bäst att herrarna ge sig i väg och begagnar sig av vind. Jag har annat att göra — — — ute på fjärden blåser det än!
— Vi ha lagt visitkort med tack på här i storskotet — vi ville inte väcka en gammal man —
— Det tackar jag för — jag får besök snart för resten. Kanske måste jag ge mig i väg redan i dag — man vet aldrig. Ja, adjö, herrarna, å, för all del, det var ju bara mänskligt — och lycka på resan!
På kvällen ankrade vi under Harörans fyr. Där kände lotsarna kapten Elg. Lotsen Österlund berättar:
— Den! Den, må herrarna tro, är galen, om någon är. Han är teosof, se, andeskådare, eller vad fan man skall kalla’t. Styv sjöman har han varit och fört båtar jorden runt många gånger om, men så kom han ut för olyckor, se. Först dog hanses hustru och så drunkna hanses pojke, som var styrman på en engelsman och hade tagit engelsk examen. Och det tog honom, se! Och så tog den dåren och gifte om sej på gamla dar med ett ungt fruntimmer, en bondflicka inifrån land, tokern! Och det stog inte länge på, förrän hon bynte ty sej till andra, men han var kär och schalu som en marskatt, gamlingen, och märkte ingenting, stollen, se! Så blev han sjuker, för han hoppade i och räddade en man i hamnen i Västervik, och det var sent på hösten och det slog sej på bröstet, se, och blev lunginflammation. Nu hade han en liten gård nere i södra skärgårn, se, och när Elgen blev sjuk, så sa hustrun, att hon måste ha en karl på gården, för hon stog inte ut med att sköta rulljangsen själv. Ja, Elgen kunde ju varken säja till eller ifrån, där han låg på kammarn mest som ett lik, och då så tog hustrun dit kusin sin, se, just den hon låg inne med mest, se! Elgen har berättat’et själv, för vi har seglat skanskamrater i fyra år på en Gävlebåt, fast jag är några år yngre än Elgen.
Så en dag kommer hustrun opp på kammarn, där han ligger, stackarn, och säger: — Ska vi låta trycka kort till begravningen? frågar hon. Och det var väl hårda ord till en stackare som är sjuk, när han inte är död än! Han svarade: — Ja, tryck bara! D’ä bara å trycka dä!
Och en annan dag kommer kusinen opp och sätter sej på sängkanten och säger: — Ja, nu lider det väl med dej, Elg! säger han. Men jag tänker på hur svårt det skall bli att få dig nedför den här trånga trappan. Det borde du ha tänkt på innan du lagt dej här. Du kunde lika gott ha lagt dej nere i stugan, för nu får vi fira ner dej och vrida dej som en krumgädda i trappan, sa kusinen.
Men då var det precis som om något hade lossnat i bröstet på Elgen och han sa: — Ut, din jävel! sa han. Och så steg han opp och var mest som frisk. Det var ett riktigt underverk, se. Och när han fick hasa sej ner i stugan så fick han se, förstås, att de hade levat som gifta, hustru hans och kusinen, det syntes på sängen, se! Och klen som han var, så benen knappt bar honom, så var han så hemsk och mordisk ändå, så det blev rent hus på momangen. Och så fick han skilsmässa, fast prästen, han, Jansson i Lövnäs kapell, var och talte med honom många gånger. Men han stog som ett berg — det var inte värt!
Han hade seglat ihop bra med pengar, Elgen, och det mesta i skutan ägde han, så det var ingen bräcken med slantar. Först fick han ju ge hustrun pengar, förstås, men så dog hon i barnsäng — det var som en tur, se! — och när hon hade dött, så sålde han sin andel och blev rakt som konstig, för han började läsa i böcker och fundera för sig själv. Han var bestämt kär i människan ändå, hur undersamt det kan låta. Och så köpte han båten, han har nu, och sen dess seglar han så länge sjön går öppen, och om vintern bor han också ombord. Och han har fått klart för sig, att han och båten skall bli levande upptagna till himmelen — vill säga, han tror inte på gud, utan han tror, att han skall få kryssa mellan stjärnorna och planeterna i evighet amen! Och varenda dag talar han med pojken sin, som drunknade. Det är rent av rörligt att höra honom stå och tosas om kvällarna — jo, nog känner jag Elgen! Men har herrarna sett så fin han håller båten? Det vill jag säga, att det finns ingen så fin båt i hela segelsällskapet. Och gott huvud har han, när han inte är tokig! Det är rent av synd, att fruntimmer ska få kollra bort såna personer!