Men efter nästa killemiddag satt kyrkoherde Ostadius icke upprätt i gula trillan då han forslades hem.
Någon hämnd skulle väl ryttmästaren utkräva.
Denna historia är sann. Jag hörde den i min barndom av Johannes Ostadii efterträdare. Och han var glad över att jus patronatus då icke tillämpades i så våldsam grad som under Hampus Gyllenhööks regemente.
Ja, så gick det till i den gamla goda tiden!
Julotta.
Bleve du än så hård och härjad av stormar i livet
att allt ungt du mötte med köld och hånande skepsis,