Och gumman tjutande: — Agust, Agust, tänk på vad du säjer — — å, å, Gu tröste mej! Komma hem som ett vilddjur — —
— Ska den där skojarn eller jag ligga här i natt? Välj bara! Sjung ut, morsan!
Gumman åjade sig och betraktade pastorn.
— Min goda Lovisa, han lugnar sig nog, ty Gud har stävjat svårare sinnen än hans. Jag går, ty friden vill jag och icke striden. Jag kommer tillbaka i morgon bittida. Nu går jag och vilar hos broder Sjöberg. Guds frid, goda Lovisa, och Guds frid även åt dig, förvillade son av fadershuset!
Pastorn avlägsnade sig majestätiskt.
Det var tur att han gick, ty August hade redan börjat niga och göra luftsprång.
— Är det sant, som dom säjer, att I skall gifta er med den där? Sjung ut bara!
— Å, kära Agust!
— Ja, sjung ut och tvärt på skivan!