Äldsta flickan kom in och hälsade från fyrbiträdet, som bad om ett samtal.
— Han kan vänta!
— Men kan vi inte be fyrbiträdet komma in och ta ett glas med?
— Nej, det där folket kan man inte umgås med, och disciplinen, ser herrarna, den är en viktig sak på en sådan här plats.
— Ja, men jag tycker att man skulle känna sig böjd för att ty sig ihop, då man är så få på ett så litet skär.
— Duger inte! Nej, är man förman, skall man hålla disciplin! Vart skulle det ta vägen annars!
— Ja, men fyrmästarn tillåter väl att jag bjuder honom på ett glas nere vid båten?
— Det lägger jag mig inte i, men sådant där folk skall man hålla kort.
Medan hustrun dukade till supén gingo min kamrat och jag ut och pratade med fyrbiträdet, som stod försjunken i djupt begrundande av vår båt och dess överklassgrejor, den smäckra wiren, den blänkande mässingen och den vita manillan. Nej då, för all del! Han hade ingenting emot en whiskygrogg.
— Nå, jagar ni mycket säl här omkring?