Vid midnatt kom Söderbom — men inte hade någon Karlsson kommit med kvällsbåten. Det var ingenting att göra åt, utan Söderbom och Kristin gingo till kojs i den av Karlsson vanhelgade dubbelsängen. Åter svävade fridens ande över Söderboms hus. —
Knack, knack, knack! Det trummades försiktigt på gårdsfönstret. Kristin satte sig upp i sängen.
— Söderbom, vakna, Söderbom, d’ä någen som vill in. D’ä välan Agust!
Söderbom satte sig yrvaken upp. Det började dagas. Nu trummade det igen. Söderbom klev ur sängen, gick fram till fönstret och öppnade det på glänt.
— Vem ä dä?
— D’ä Agust å faen ä lös! Släpp in mej!
August sluddrade något på målet.
— Komma som en tokstolle mitt i natten! Ja, ja ska öppna!
Och Söderbom fick på sig byxorna och öppnade förstudörren.
August raglade in.