— Va i herrans namn står dä på? Å varför kom du inte mä kvällsbåten, som du hade sagt?
— Faen ä lös, Söderbom! Har du nåra pengar? Mina å Sjöbloms ä slut. Ja får lov å ge mej i väg på eviga momangen. Dom ä efter mej —
— Hocka dom?
— Bylingarna, förstås! Här ä inte tid te predikningar, utan fram me kovan! Dom vet vilka vi ä, å vi kan ha länsman här när som helst.
— Pengar! Ja, vi skulle ju göra opp våra affärder, men vem tror du har pengar så här när som helst — — —
— Hosta inte, bonne, utan ro hit mä va du har! Tror du inte ja förstår att du har pengar, när du har haft frakt te Stockholm? Å nu ska du sätta in dom på banken i Östhammar. Sjåpa dej inte, snåljåp, utan hit mä hela fallerallan! Du ä skyldi mej nåra tusen, kom ihåg dä, bonne, å titta på min norra karda å sej om där inte finns krafter! Opp mä sedelboken bara! Sjöblom blev full, förstås, å bylingen tog honom, men ja tog’en ifrån dom å klämde två bylingar i skallen mä var sin halv öl å så tog vi på skubben. Vi drack toddy mä Andersson som har motorbåten å så va dä styrman på Regina å maskinisten på Adonis, men här har ingen tid å reda ut såna historier utan hit mä pengar bara!
— Kom går vi in i köket! Har ni slaget polisen? Dä blir fästning, dä!
— Ja, just därför, dumskalle! Hit mä fem hundra lock, å dä på fläcken!
— Tror du ja bär så mycke pengar på mej? Men var ä han som du hade mä dej?
— Dom ligger å kattar nere i sundet, han å Andersson mä motorbåten, vi fick tag i honom sen, å nu ska han hjälpa oss te Furusund å där ta vi Stockholmsbåten. Men prata inte kaviar utan ro hit mä mässing — för di har spaning på oss.