— Claes, Claes, sade fästmön, och hennes röst darrade.
— Claes och herr Engström, sade majoren. Låt oss nu tänka logiskt! Vi ha hört ett par hästar och en vagn, men vi ha ingenting sett — det är vi eniga om, vad? Drängarna krattade gårdsplanen i går kväll! Låt oss alltså gå ut och se, om vi kunna upptäcka några hjulspår eller spår efter hovar. Man måste gå till botten i såna här fall — i stället för att stå och darra, kusin Louise, så giv oss stora lyktan, för här skall undersökas, jäklar i — aj, nu svor jag igen!
— Käre Jean-Ågust, ja, visst skall du få lyktan! Men vad är det med dig, lilla älskade Alice? Svimmar du?
— Alice!! viskade Claes.
— Claes!! viskade Alice.
— Hit med lyktan genast, gamla morrhoppa! dundrade majoren. Vi stå inför en gåta — kila på bara!
Med majoren och lyktan i högsta hugg gingo Claes, jag och lektor Leopold ut på gårdsplanen.
Mitt framför trappan lågo två mäktiga högar hästspillning.
Men inga hjulspår syntes.