— Du kan då skrämma livet ur en människa!
— Ja, ur två, om du vill! Och tre och många! En soldat skall vara fruktansvärd. Och inte skrämmer du honom med sagor om nedfallna hakor och ringningar av en karl som är död. Nehej, kära kusin Louise! Gå upp och lägg dig, men sätt först fram groggvirke — en Black and White, tre soda och min lilla låda Henry Clay. Jag tror, att din farsgubbe var så bra karl att han fick gå igen — godnatt — och att han ringde också! Godnatt, må så gott!
Vi fingo det vi ville. Men fortfarande står den där kvällens händelse som en gåta för mig.
Det enda faktiska vi hade att taga på var ju hästspillningen. Men morgonen därpå hade drängarna krattat bort den.
Så är det alltid. Då man får tag i något faktiskt, komma drängar och kratta bort det.
Är icke detta vackert och symboliskt tänkt och sagt?
Ett Londonminne.
När man ger ut en tidning, får man inte vara ensidig. Kanske skriver jag för mycket om Roslagen och om bönder — jag har en känsla av det. Men man skriver ju helst om saker som man känner till.