— Ja, jag är bara ute för att motionera hästen och mig själv och måste vara hemma, innan telefonen stängs.

— Ja, då schålar vi! Schål! Dä ä mums killebabba, dä mat för en paschänt. Kommer han ihåg, när ekan drev ifrån honom ve Lejet? Då kunde han ha fått sej en trevlig natt i skåren mä nordlig storm, om inte ja å en som heter Mattson hade fått korn på’n! Han tittar på den där mörten i fönstret — den skulle ha blitt brudkrona åt doter min, men ho dog, jaha, di dör härute mä! Men nu fyller vi på ett tag. Schål! Hör nu, säj, ja läste i tidningen om den här F-båten — dä va en student som hade skrivet en sån där vers om att vi skulle fylla opp hela havet mä F-båtar. Men dä blir väl lite för mycke. Di får väl åtminstingen hålla nåra rännor klara för seglationen på Ryssland, för dä handlas ju mer å mer på Ryssland, tror han inte ja följer mä politiken, va? Dä ska väl va rum för segling, va? Ska han gå? Men en påfyllning tar vi välan ändå? Schål! Schål! Nu när han har häst kan han välan ta å titta hit ibland. Inte kan dä välan vara farligt mä kriget, vi hinner väl ta på oss lite rent åtminstone, innan dä brakar sta? Å så ska di väl veta hut, när vi ha gift oss med den hära Palona, eller va ho heter. Jaja, en vet ju aldrig i alla fall — ja, ja följer mä ner te Tuliander å hämtar spiken, tack ska han ha, Engström — ja, d’ä inte så noga mä käringen, ho sitter å lapar kaffe — jasså, kom ut, mor, hästen vill hem. Ska dä va en snuverus, ja lägger ve tand, mens han påtar i näsan, d’ä skillnaden på folk, dä här ä bara Hellgrens tvåa, Ljunglövens ä för skarpt i halsen. Ja, då kastar vi loss.

Jag tog avsked av gumman Mattson och vi hämtade hästen.

— Dä ble ju inte mycke, men någe ble de ju allti! Tack för förningen! sade Mattson efter inspektionen i lagården.

Och så gingo vi utför backen till Tuliander. Jag betalade knäckebrödet och Mattson sin spik.

— Får det vara en rökcigarr, stark eller svag? frågade Tuliander.

— Stark i så fall! sade Mattson.

— Tack, jag skall inte röka, sade jag.

— Här har Mattson en cigarr, men var snäll och tänd den ute! bad Tuliander.