Hur i herrans namn kunde karlen förstå, att vi voro svenskar?
Den unga damen styrde likaledes med en himlakropps säkerhet rakt på vårt bord, neg till hälften och hälsade med oefterhärmligt tonfall på söderdialekt:
— G'afton! Får jag lov å slå mej ner?
— Var så god!
Vi svarade utan särskild entusiasm. Kyparen framstörtade igen. — Vad får jag lov servera fröken?
— Giv fröken en curaçao!
— Ä, ge mej en stout, det kostar lika mycket.
Hon fick sin stout. Hon såg spörjande och glatt på oss. Vi kände en viss förstämning i luften. Något skulle man väl säga.
— Nå, hur trivs fröken med att uppträda så här?
— O, jag trivs alldeles utmärt, o, jaa då! Jag och min syster uppträder här tillsammans, vi ha uppträtt i alla större städer, jaa då, London, Paris, jaa då, och språk lär man sig, o, så många språk! Engelska, franska, tyska, allt, allt, jaa då! Pallevufrangsä? Oui, oui, mossiö. Do you speak english? Oh yes! Aoh yes! O, man lär sig mycket, bara man får vara ute bland fina människor, o, vi har så fina bekanta, jaa då, riktigt gentilt folk, o, i utlandet finns det mycket fint folk!