Monsieur Pernelet svarade: — Krokodiler äro barn emot kvinnor! Jag går hellre obeväpnad in i min krokodilbassäng än in i en salong. Se på mina händer!!
Jag hade redan sett Mr Pernelets händer. Ungefär vartannat finger var bortslitet av krokodilerna.
— Jag går in i en salong — jag talar med kvinnorna, jag är älskvärd, jag är man, jag är Mr Pernelet — hur mycket tror ni jag riskerar? Jag vill säga: Jag umgås hellre med krokodiler än med kvinnor.
Jag svarade: — Jag umgås hellre med kvinnor än krokodiler — kanske på grund av att jag icke är specialist på krokodiler. Den jakten kräver kanske också sin man — men jag har inte mod — jag riskerar fingrarna.
Monsieur Pernelet gav mig en lång blick, tömde sin grogg och sade: —
Jag går hem! Madame Pernelet undrar kanske var jag håller hus i kväll.
NATTLIGA INTRYCK.
Jag sitter min ovana trogen uppe till efter midnatt och arbetar. Havet dånar utanför — dyningen efter stormen i kväll arbetar ännu i stränderna. Vinden är nordost och min gardin vajar som i takt med det växande och avtagande bullret. Gud vet var blåsten tränger in, men nordosten har sina hemliga vägar!
Jag tar på min fårskinnsrock, smyger utför trappan och vrider om förstunyckeln.
Marken är ju vit!
Visst kom ett och annat korn i skymningen, men nu är ju nästan skidföre.