— Monsieur! Jag är en krokodil. Jag äter allt. Jag minns i Afrika! Vi åto sköldpaddor och pelikaner och svarta apor och rinoceros och lejon.
— Men krokodilerna äta också negrer!
— Monsieur! Jag har ätit negrer och jag vill rekommendera dem. Fötterna äro särskilt bra. Händerna äro inte heller illa. Ryggen är dålig — men herre gud — man kan ju inte begära något av en neger.
Vi drucko whisky och skålade.
— Jag är lycklig att träffa en artist, sade Mr Pernelet. Ni är gift! Ni är lycklig? Inte sant? Jag är gift — men min hustru förstår inte krokodilerna. Hon går aldrig på cirkus.
— Alltså är Mr Pernelet inte lyckligt gift! Vore jag specialist på krokodiler, skulle min hustru vara min bästa medhjälpare i facket.
— Monsieur, sade herr Pernelet. Ni känner inte kvinnorna!
— Monsieur Pernelet, svarade jag, jag inbillade mig känna dem. Men kanske misstar jag mig?
— Monsieur! Med all säkerhet!
Jag svarade indignerat: — Man måste möjligen umgås med krokodiler för att förstå kvinnans verkliga beskaffenhet. Menar ni verkligen det?