ADOLPHUS REGINALDUS LANG
Stipendiar. Publ. Tavastenses
In Auditorio Philos. die 3 Junii 1826
horis a.m. consvetis
Particula 3
ABOAE, typis Frenckellianis.
28. Till sin Älskarinna.
Nu wälan, du förste konstnär,
Nu till penseln, förste konstnär,
Du i Rhodiers skola ypperst,
Af min bortastadda sköna
Gör en bild, som jag dig säger!
Till en början håret måla,
På en gång båd lent och dunkelt,
Och om färgen så kan blandas,
Må det ock af oljor dofta!
Ofwanom den trinda kinden,
Och inunder ebenlocken
Må du elfenpannan måla.
Men, jag ber, låt ögonbrynen
Sig ej skilja, ej förmångas,
Utan gör dem, lika hennes,
Att i hemlighet de mötas,
Och gör ögonhåren swarta!
Och dess blick, ja, den i sanning
Må af eld du utarbeta,
Både blå, liksom Athene's;
Och försmäktande, likt Kypris'!
Till dess näsa, till dess kinder.
Må du mjölk med rosor många!
Gör dess läpp Wältalighetens,
Som enhwar till kyssar lockar!
I den weka hakans gröpning,
Uppå alabasterhalsen
Må Behagen alla swärma!
Och för öfrigt hölj den sköna
Uti lätta purpurslöjor,
Låt oss se en skymt af hullet,
Som om kroppens fägring wittnar.
Det är nog! Jag flickan skådar;
O, på stund portrait, du talar!
29. Till Bathyllos.
Wännen min, Bathyllos, måla
På det sätt jag nu beskrifwer.
Låt hans hår af oljor glänta,
Gör det inwid roten dunkelt,
Men på ytan guldbestråladt!
Och hans flätors fria ringlar,
Dem du wårdslöst sammanhopar,
Låt dem falla, hur det träffar
Och hans weka, friska panna
Må af ögonbryn bekransas,
Dunklare än nattens slöjor.
Trotsigt gör det swarta ögat,
Men i glöden mildhet blanda,
Och det ena tag af Ares,
Tag det andra af Kythere,
Att dess anblick nu förjagar,
Nu med tjusning till sig lockar,
Som ett äppel rosenkinden
Må du bilda, lent befjunad;
Sjelfwa Blygsamhetens rodnad,
Om du mäktar, gjut deröfwer.
Och dans tappar … än jag twekar,
På hwad sätt de borde bildas:
Fina, fulla af förtrollning;
Sagdt i korthet, må portraitet
Synas tala, fast det tiger.
Och när anletet är färdigt,
Må hans elfenhals du måla,
Som Adonis' öfwerträffar.
Gör hans barm och båda händer
Lika Hermes' barm och händer,
Och hans lår som Polydeukes',
Och hans mage som Lyaios'.
Ofwanom de weka låren,
Dessa lår, som eldar hysa,
Må, med barna-oskuld, röjas
Kärlekens begär i knoppning.
Dock, en usel konst du öfwar.
Då du ej förmår att wisa
Hwad af allt är skönast, ryggen.
Skall jag föttren ock beskrifwa?…
Här det pris, du sjelf har utsatt!
Tag Apollon, som der hänger.
Och deras Bathyllos bilda;
Kommer du en gång till Samos,
Gör en Phoibos af Bathyllos.
30. Till Kärleken.
Åt Skönheten blef Kärlek
Af Sånggudinnor lemnad,
I blomsterbojor bunden.
Och Kythereia genast,
Försedd med lösen, sökte
Sin kära son befria:
Om ock man pilten löser,
Han stannar qwar, han går ej:
Han want sig wid sitt fängsel.