Mag. AXELIUS GABR. SJÖSTRÖM
Facult. Philos. Adjunctus E. O.
Et
MAGNUS ERICUS ALOPAEUS
Viburgensis
In Auditorio Philos. die 3 Junii 1826
horis p.m. consvetis
Particula 4
ABOAE, typis Frenckellianis.
40. Till Kärleken.
Ett bi som här om dagen
Bland rosor sof, i fingret
Stack ystre Kärleksguden
Helt oförtänkt. Små händren
Han jemrande ihopslog,
Han lopp, han flög på stunden
Till tjusande Kythere.
"We mig, — min mor, — han sade:
We mig jag är förlorad,
En liten orm mig sårad,
En wingad orm; de landtbor
Må honom bi benämna."
Hon swarte: "om en bigadd
Dig gör så mycken smärta,
Hwad menar du de lida,
Min son, dem du har sårat?"
41. Dryckessång.
Må wi glade bägarn tömma,
Mä wi winets gud besjunga,
Som oss lärt förstå danser,
Som är wän af dryckeswisan,
Som är Kärleksgudens stallbror,
Som är älskling åt Kythere;
Han har Ruset skänkt åt werlden,
Han är far åt lifwets Fröjder,
Han är den som smärtan döfwar,
Han är den som sorgen söfwer!
Ty när sköna gossar bringa
En pokal, behörigt blandad,
Då förjagas hwart bekymmer,
Och far hän på stormens wingar.
Må wi derför bägarn fatta,
Och ge grillerna på båten!
Ty hwad hjelper det en dödlig,
Att han qwäljer sig och ängslas?
Och ho wet sin framtids öden?
Uti natt är lifwet inswept.
Jag will dricka, jag will dansa,
Doftande af oljor skalkas
[I gelag med wackra gossar]
Och med sköna älskarinnor.
Ho som will, må ta på nacken
Hela bördan af bekymmer.
Må wi glade bägarn tömma,
Må wi winets gud besjunga!