Till Tredje Gustafs tider
Ett återsken, likt detta,
Sig spred af Riddarandan,
Den äkta, undranswärda,
Som ej af fruktan wisste,
Och bjöd sin trots åt tadlet.
Då stod hwar redlig tanke
Orubbelig som fjellen,
Då lågade hwar känsla
För Gud, för Fosterjorden,
För Fursten och för Äran;
Och sinnet, liksom sippan
För morgonrodna'ns smekkyss,
Upplät sig utan twekan
För allt hwad skönt och herrligt
I Konsten finns och Dikten.
Och der i Gustafs-borgen,
Der blef Du, Ädle, inwigd
För slika pligters öfning.
Förgäfwes åren flyktat,
Förgäfwes stunder werkat,
Och nya slägten uppträdt:
Wi wörde Dig ibland oss,
Med ungdomskänslor fästad
Wid ungdomsidealen.
Försmå ej några blommor
Från Hellas' bättre tider!
För nordens kalla isfläkt
De skaptes ej. Förlåt dock,
I skuggan af Din Lager
De wille helst förwissna.
Axel Gabriel Sjöström.
ANAKREONS SÅNGER
Anm. Öfwersättaren har följt Joh. Fr. Degen's Edition: Anakreontos kai Sapphous Oidai kai alla Lusika. Anakreons und Sapphos Lieder nebst andern Lyrischen Gedichten. Text und Übers. 2:te sehr vermehrte und verb. Ausg. Leipzig 1821. 8:o.
1. Till Lyran.
Jag will de twå Atreider,
Jag Kadmos will besjunga,
Men från min Lyras strängar
Blott kärlek återljuder.
Nyss bytte jag wäl senor,
Ja, tog en annan Lyra,
Att qwäda om Herakles,
Och hans bedrifter: kärlek,
Blott kärlek swarte Lyran.
Så lefwen wäl för ewigt,
I Hjeltar! ty min Lyra
Skall sjunga blott om kärlek.
2. De Sköna.
Åt oxarne naturen
Gaf horn, åt hästen hofwar,
Åt haten fotens snabbhet,
Åt lejoninnan tandgap,
Åt fisken konst att simma,
Åt fåglarne att flyga,
Och själens kraft åt mannen.
Fanns intet qwar åt qwinnan?
Hwad gaf hon henne? Skönhet;
I alla sköldars ställe,
I alla lansars ställe.
Ty stålet sjelf och elden
Besegras af de Sköna.