3. Kärleken på besök.
En gång under midnattsstunden,
Då när Björnen ren på fästet,
Wid Bootes' hand sig wänder,
Och de dödeligas flägten
Efter dagens mödor hwila:
Då stod sonen till Kythere
Bak min dörr, och slog på rigeln.
Hwem är, — sporde jag — som knackar,
Och mig stör i mina drömmar?
Eros swarte: öppna, öppna!
Jag är blott ett barn, förskräcks ej!
Som af regnet blött, i månlös
Natt förgäfwes letar wägen.
Jag blef rörd, då slikt jag hörde,
Och så fort jag lampan påtändt,
Lät jag dörren upp och mötte
Utanför en pilt med båga,
Ett par wingar och ett koger.
Wid min härd jag gossen satte,
värmde upp hans frusna händer
Uti mina, och ur håret
Kramade ett ymnigt watten.
Gossen, nu ej frusen längre,
Sade: kom, låt oss försöka
Denna båge, om kanhända
Strängen blifwit slapp af regnet!
Strax han lägger an och träffar
Lik ett sting mig midt i hjertat,
Hoppar upp, och säger spefullt:
Bäste wärd, mig önska lycka!
Bågen än är oförderfwad;
Men du tör så ondt i hjertat.
4. Till sig sjelf.
Uppå späda skott af myrten,
Uppå weka Lotosblommor
Will jag lägra mig, och dricka.
Eros må sin mantel fästa
Med Papyros öfwer skullran,
Och mig tjena såsom munskänk!
Ty likt hjulet under wagnen,
Rullar lifwet på sin bana,
Och en handfull stoft wi ligge,
Sedan benen ha förmultnat.
Hwi skall du min grafsten smörja?
Hwi begjuta jorden fruktlöst?
Heldre, medan än jag lefwer,
Smörj mig sjelf, mitt hår med rosor
Kransa, och min flicka kalla!
Innan hän jag wandra måste,
Kärlek, till de dödas dansar,
Will jag jaga bort bekymren.
5. Till Rosen.
Rosen, små Eroters blomma,
Må med drufwan sammanparas!
Rosen med de sköna bladen
Sen wi slingrat kring wår tinning
Drickom under glam och löje!
Rosen är den skönsta blomma,
Rosen wårens eget skötbarn,
Rosen ock för gudar täcklig;
Sjelf Kythere's son med Rosor
Sirar sina lena lockar,
När han dansar med Chariter.
Kransoms derför! Dionysos,
Jag will anslå Lyrans strängar,
I ditt wigda tempels helgdom,
Jag will med en barmskön flicka,
Rosenkransad, träda dansen.
6. Gelaget.
Kransar kringom tinningarne
Sen wi utaf Rosor flätat,
Dricka wi med glam och löje
Och wid Lyrans ljud en flicka,
Swängande i handen thyrser,
Som af murgrönsflingor susa,
På smånätta fötter swingar.
Och en pilt med lena lockar,
Ur hwars mun blott wällukt andas
I accord med strängaspelet
Gjuter ljufwa melodier.
Sjelfwe Eros, gyllenlockig,
Med den tjusande Lyaios,
Och den tjusande Kythere,
Det för gubbar älskanswärda
Lustgelaget glad bewistar.
7. Till Kärleken.
Med ett liljestängel Eros
Slog mig, han den oförsynte,
Och mig bjöd att med sig springa.
Strax igenom strida strömmar,
Skogens snar och klippors branter
Bar det af, och swetten lacka',
Hjertat ända upp till halsen
Steg, så att jag nära gwäfdes.
Se, då rörde han med weka
Wingars slag min panna, sade:
Nej minsann du gitter älska!