8. Drömmen.
Det war natt: i sömnens armar
Låg jag sträckt på purpurbädden,
Rusig af Lyaios' skänker,
Och jag tyckte mig på tårna
Ila stad allt hwad jag kunde,
under ras med unga flickor.
Men jag gäckades af swenner,
Mera sköna än Lyaios,
Och fick höra bittra stickord
Derför att jag lopp med dessa.
Och när en jag kyssa wille,
Rymde alla bort med drömmen.
Stackars jag! der låg jag ensam,
Önskande att åter somna.
9. Till Dufwan.
"Du älskligt täckta dufwa
Wharfrån, wharfrån din luftfärd?
Hwarfrån den mängd af oljor,
Hwars doft i höga rymden
Ifrån din winge dryper?
Hwem är du? hwad bestyr du?"
"Anakreon har sändt mig
Till älsklingen, Bathyllos,
Som nu för tiden alla
Befaller och beherrskar.
Mig bytte sjelf Kythere
Emot en liten wisa;
Anakreon jag sedan,
I samma wärs betjenar,
Och, som du ser, jag medför
Nu äfwen bref från honom.
Wäl har han loft att frihet
Mig innan kort förära.
Men fast han ger mig frihet,
Dock i hans tjenst jag dröjer.
Hwad tarfwas mig att flyga
Omkring på berg och slätter,
Och sittande i träden
Af öknens frukter näras?
Anakreon mig räcker,
Och jag med lystnad plockar
Utur hans händer hwetbröd;
Han ger mig och att dricka
Det win han sjelf hat smakat.
Och sen jag druckit, hoppar
Jag glad omkring min herre,
Som jag med wingen swalkar,
Och somnar sist så stilla,
Och sofwer på hans Lyra,
Nu wet du allt; gå hädan!
Du gjort mig mera pratig,
Långt mer än skatan är det."
10. Erosbilden af wax.
I wax pusserad, Eros
Utaf en yngling utbjöds;
Jag fram till honom trädde,
Så spörjande: hur mycket
Begär du för ditt arbet?
Han swarte på sin Bondska:
Betala hwad er lyster!
Att allt ni dock må weta:
Ej är i wax jag konstnär,
Men jag ej längre trïfwes
Med Eros och hans anspråk.
Gif hit då för en Drachma
Den sköna sofkamraten!
Nu, Eros, utan dröjsmål
Mitt hjärta tänd; ty eljes
Jag kastar dig på brasan.
11. Till sig sjelf.
Mig flickorna förkunna:
"Anakreon du åldrats!
Tag spegeln här, och skåda,
Du har ej mer ett hårstrå,
Och kal är ju din panna."
Men jag, om dessa hårstrån
Än finnas, om de fallit,
Ej wet. Det wet jag endast.
Att sig för gubben egnar
Dessmera munter skämta,
Ju mer han nalkas grafwen.
12. Till Swalan.
Hwad will jag åt dig göra,
Du pladdersjuka swala?
Säg? fånga dig och klippa
Den lätta wingen af dig?
Säg, bör jag skrida längre,
Och lik den wilde Tereus
Ifrån dig tungan skära?
Hwi har ur ljufwa drömmar
Du med så tidigt qwitter
Frånrófwat mig Bathyllos?