— Vet inte. Lizzi är hyrd för en månad.
— Det är väl ett dyrt nöje, förmodade värden, som i likhet med många av sina europeiska kolleger gärna tänkte på pengar.
— Femhundra francs om dagen under gång och trehundrafemtio för var liggedag.
— Det blir pengar det.
Matrosen svarade inte, han föredrog att borra näsan ned i stopet.
Men värden hade ingenting att göra och tyckte det var roligt att skvallra.
— Vet han vad herrarna ha här att göra?
— Förmodligen affärer av den brådskande sorten. Det var rasande bråttom. Vi gick över från Lourenço och hit på fyrtiotvå timmar.
— Då är det nog gummiskörden det gäller. Tror han inte det?