Tom var belåten med resultatet av herr Grenanders första försök som förvandlingskonstnär. Manteln föll i matronlika veck ned mot golvet, glasögonen blänkte myndiga, moderligt övervakande, och den bruna färgen gav kinderna ett ännu rundare utseende. Herr Grenander formulerade sin enda och allvarliga reflexion när han såg sig i spegeln:
— Jag hade aldrig trott att jag var så tjock.
Tom, som redan var färdigkostymerad, sysslade med penna och papper vid ett bord under fönstret.
— Vad gör du, Tom?
— Skriver, sir.
— Är det ditt testamente?
— Det är ett brev, sir.
— Ursäkta mig, Tom, det var inte min avsikt att vara närgången.
— Ingen skada skedd, sir. Nu är det bara adressen.