— Det är, såvitt jag kan förstå, billigt begärt, sade han. Vi ha prejudikat här i landet på dödsdom för en bortstulen tekopp, och då lär detta angrepp på äganderätten inom mitt rike vara vida allvarligare, även om jag personligen värderar många av mina tekoppar vida högre än mina fruntimmer. Men en domare skall aldrig, mina herrar, låta enskilda tycken inverka på sina beslut, och därför nödgas jag nu döma dessa båda herrar till döden genom halshuggning.
— Bravo, ropade hovet, vist talat, majestät!
Saraj Daraï fortsatte:
— Då emellertid mitt rikes morallagar föreskriva, att man skall roa sig med måtta, bestämmer jag, att avrättningen skall äga rum här i denna sal först i morgon klockan tio förmiddagen. Frukosten serveras på slaget nio i min koboltfärgade sidensalong, klädseln är uniform eller högtidsdräkt, herrar kommendörer bandet utanpå. Och därmed förklarar jag denna...
Justitieministern tog ett halvt steg fram mot majestätet och ryckte det i blusen. Saraj hejdade sig och lät ministern tassla ett slag.
— Ja, sade han så, du har rätt, Houmourou.
Därpå lät Saraj sin malmstämma klinga inför hovet och militären en gång till.
— Min justitieminister erinrar mig om, dels att de båda dömda ha att framställa var för sig en sista önskan, dels att de böra konfronteras med den för bortförande avsedda haremskvinnan — så att inte ens skuggan av ett justitiemord må vila på denna statshandling.
— För min del, sade Tom Feathertom, ber jag få fundera på saken till i morgon klockan tio, och vad beträffar mr Grenander, som inte förstår det ädla malagassiska språket, skall jag anhålla att få översätta majestätets propos.