I samma ögonblick satte herr Grenander sig upp.
— God morgon, Tom, sade han. Se, det är vackert väder, solsken. Jag säger som Faust: hell min levnads sista dag.
— Ni har sovit, sir?
— Inte mycket, Tom, det måste jag erkänna. Enligt uppgift lär det vara hälsosamt att ligga hårt — åtminstone skrev en läkare det en gång i min tidning — men det här var nog litet för mycket av det goda. Jag känner mig mörbultad över hela kroppen.
Herr Grenander tog upp glasögonfodralet och satte på brillorna.
— Man kanske skall ha litet övning i det också, föreslog Tom.
— Antagligen, min gosse, antagligen.
Herr Grenander reste sig nu upp och gick fram till dörrgluggen.
— Vad är klockan, Tom?