Negern lade huvudet på sned vid Toms fråga och antog en svårt sorgmodig uppsyn.
— Ibland får man mycket mat, ibland får man litet, och ibland får man ingenting alls. Det beror på Vejlanas lynne.
— Vem är Vejlana?
— Fängelsedirektören, herre. En dag var han ur humör — förmodligen hade han förlorat på tärningspel — och då fick jag inte en bit mat på hela dagen.
— Stackars sate! Har du suttit länge i sinkabirum?
— En hel vecka, herre.
— Och vad knep man dig för, svarting?
— Hotellvärden nere vid hamnen beskyllde mig för att ha stulit en höna, herre. Men det är lögn, jag har inte stulit någon höna — och nu sitter jag på bekännelse.
— Oskyldig alltså...
Negern blixtrade med tänderna.