Som råttor...
Så fort Saraj Daraï och Tom Feathertom blivit ensamma, förändrade den förre sätt. Hans röst tappade den släpiga, liknöjda tonen; ögonens uttryck hårdnade. Majestätet förvärvade plötsligt en högst märklig förmåga att tänka och uttrycka sig europeiskt.
Han sköt undan papperen, lade armbågarna på bordet och lutade sig fram mot Tom.
— Du har avslöjat min stora hemlighet, säger du. Vari består den?
— Ers majestät har exdrottning Ranavalona III gömd här på slottet. Franska regeringen tror, att drottningen är kvar i Alger, och på den tron — endast på den tron — tolererar man ers majestäts existens. Skulle Frankrikes generalguvernör i Antananarivo få kunskap om att drottningen befinner sig här, hos sin brorson, så blir det — om jag får uttrycka mig på europeiska — en sjuhelsikes historia både för ers majestät och för drottningen.
— Du har fullkomligt rätt, min vän.
— Man litar inte riktigt på stammarnas ärlighet. Släktkärleken är stor på Madagaskar och drottningen har rötter hos många hövdingar. Ers majestät känner sin moster. Det är en klok kvinna — och hon vet vad hon vill.
— Har du talat med henne, gosse?
— Nej, ers majestät, det har jag inte. Av en ren slump kom jag att gå vilse i en av era välsignade flyglar, råkade öppna en dörr, som jag aldrig öppnat förr — och där satt hon, drottningen. Jag blev fullständigt paff, ers majestät — eftersom jag sett i tidningarna nere i Kapstaden att hovakolonien i Alger förberedde en fest till hennes ära den 1 mars. Men där satt er kungliga moster i alla fall — gud allena vet vem som dubblerar henne nere i Alger!