— Just det, ers majestät.
Saraj snodde den skära papperslappen mellan fingrarna.
— Gott och väl, sade han. Men vad har detta med detta att göra?
— Ni är blind, Saraj Daraï. I det brev, på vars avsändande från Tajunga ni har kvittot i era händer, finns en utförlig skildring av drottningens liv här i ert palats Alamabasa. Egentligen räcker det ju med tre rader till de franska myndigheterna, men jag har broderat en liten smula...
Saraj andades häftigare under det gossen fortsatte:
— Om inte Tom Feathertom kvitterar ut detta brev i Kapstaden inom tre dagar, så går det vidare till generalkonsul Jack Macinfish, som bryter det och tar del av innehållet med stort intresse.
— Skurk! väste Saraj i den riktiga melodramatiska teaterstilen.
— Så går samme generalkonsul, enligt i brevet meddelade föreskrifter, direkt upp till de franska myndigheterna i Kapstaden och trettio minuter senare har franska generalguvernören i Antananarivo ett iltelegram om vad som inträffat. Jag skall inte tillåta mig att profetera något om händelserna i Tajunga omedelbart efter. Men det lär väl bli litet rörigt, eller hur, monsieur?
Saraj sprang upp.
Han hade goda förståndsgåvor och såg precis hur landet låg.