— Genera er bara inte. Jag är inte dummare än jag förstår, att ni har mig på gaffeln. Diktera era villkor, min herre, men låt det gå fort. Bara jag tänker på det där brevet går det kalla kårar efter ryggen på mig.
Tom fuktade fingertopparna mot sina läppar.
— Ponera vi skulle bli överens om villkoren, ers majestät: vilka garantier skulle ni då begära av mig för fullgörande av mitt åtagande?
— Ert hedersord.
— Vet ni vad, ers majestät, sade Tom, och hans röst hade en nästan hjärtlig klang, ni är ett stycke av en människokännare, och det är inte alla kungar man kan säga det om. Jag känner på mig, att vi kommer att skiljas åt som goda vänner.
— Villkoren?
— För det första —
Saraj nickade och skrev en etta på pappersarket som låg framför honom.
— För det första bör ers majestäts haremsminister återlämna de tiotusen francs, som han strök in i går kväll; det var...