Justitieministern ilade till sin konungs sida.
— Man avrättar honom, ers majestät, sade han, med den gode ministerns intuitiva förmåga att gissa sig till de svar härskaren önskade.
— Hämta upp hönstjuven, Vejlana, befallde Saraj. Och håll dig redo, du Malaba.
Vejlana visste inte om han skulle gå eller stanna. Hade hans hy haft den europeiska kulören skulle två av nervositet skapade hektiska fläckar varit synliga på kindknotorna. Till sist fattade han sitt beslut.
— Jag lyder, ers majestät. Men måste förutskicka att hönstjuven är en neger.
Saraj grinade. Det var samma minspel som gourmetens, när han under den tryfferade fiskrättens mousseline upptäcker rödspottan i stället för den äkta tungan.
— Gå, sade härskaren strävt, och hämta din neger. Men tag med på vägen din konungs besked, Vejlana, att du är en skral fängelsedirektör.
Banketten blev animerad.
Tom, den rackarn, klagade över att hans mage inte skulle tåla all välfägnaden.