— Av för mycket mat kan man få kolik, ers majestät, sade han, och av kolik kan man avlida.
Saraj kallsvettades.
— För himlens skull, bad han, ät försiktigt, min herre. Hälsan är det dyrbaraste en människa har.
Tom proppade munnen full med nystekta paradisfåglar.
— Hellre döden i denna stund än avstå från steken. Är det inte läckert, sir? vände han sig till herr Grenander, som också åt för brinnande livet.
— Jo, svarade denne, men vad är det för sorts vin i såsen, Tom?
— Chablis, svarade en av hovdamerna, som var stolt att kunna litet engelska.
Men Saraj oroades i sitt hjärta. Han lät tillkalla sin livmedikus, som satt längst ned vid bordsändan, och först när Tajungas kung slutat sitt samtal med denna betrodda person andades han litet lättare. Doktorn förklarade nämligen, att han nyss fått hem en magpump från Paris. Därtill lovade läkaren att — under förutsättning av excellensen Grenanders bifall — följa mr Feathertom till Kapstaden med uteslutande uppgift att under hela resan vaka över Toms hälsa. Saraj gjorde för säkerhets skull ögonblickligen proposition på frågan och då förslaget inte mötte något hinder, blev han vid gott humör igen. Det leve han utbragte för excellensen Grenander av Madagaskar och herr Feathertom, när ångjakten Lizzi lyfte ankar ett par timmar senare, var så ärligt menat som något kan vara i denna egoistiska värld.