— Ni såg ett nytt ansikte i portierluckan, när vi kom i morse?
— Ärligt talat så tittade jag inte åt det hållet ens.
— Allt nog. Hotell van Leeken har fått en ny portier — den gamle hade, som ni kanske minns, vissa underjordiska förbindelser.
— Än sen?
— En karl med underjordiska förbindelser kan vara till nytta, om man bara har förstånd att betala honom mer än... än...
— Underjorden.
— Just det, sir. Dessutom hyste mannen i fråga liksom litet intresse för er värda person. Det var alltid något.
Herr Grenander hade åter sjunkit ned i stolen vid fönstret.
— Stötestenen nummer ett, mumlade han.
— Stötestenen nummer två: herr Sirius och hans förföriske herre ha haft god tid att bringa sitt rov i säkerhet, medan vi spelade fars i Tajunga hos titulus Saraj Daraï. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att räkna ut vad tio eller tolv dagars försprång betyder för gentlemän av herr Sirius’ slipade typ. Från Kapstaden gå sju ångbåts- och fyra järnvägslinjer, sir — utom ett par skapliga automobilvägar.