Alldeles. Det är hans helighet furstbiskopen, som ligger med ordentligt bakbundna händer på golvet i mr Feathertoms förhyrda utställningslokal.
Tom förstår, att den infångade råttan inte är den rätta, och anar att någon av herr Grenander icke förutsedd komplicerad situation inträtt. Mycken kännedom om en furstbiskops funktioner eller makt har visserligen inte mr Feathertom, men så mycket begriper han, att det måste vara högst oskickligt att hålla en hög kyrkans man av furstlig börd fängslad på golvet. Därför skyndar han sig att vid ficklampans ljus peta upp de knopar och slag han nyss med så stor förtjusning och styrka lagt. Böjd över båda står herr Grenander med ryggen krum och hjärnan uppfylld av oklara föreställningar.
— Kan man få ljus tänt här? är hans helighets första fråga, när han befinner sig på benen igen, gnidande sina illa åtgångna handleder.
Tom vrider på en knapp vid dörren och där stå nu de tre herrarna i det klara ljuset från en präktig hundraljuslampa mitt i taket. Det skimrar som en gnistrande eldsky av damm efter brottningen på de murkna plankorna, det virvlar i spiraler från taket mot golvet, från golvet mot taket.
Nu först upptäcker furstbiskopen vem han har framför sig. Hans helighet tar omedvetet ett teatersteg baklänges, slagen av en överraskning, som kommer honom nästan att tappa målföret.
— Herr Grenander, säger han och slår ut med båda händerna i ett tillstånd av bottenlös häpnad, herr Grenander! Detta upprepar han ytterligare ett par gånger, sista gången med tillägget: är det verkligen ni?
— Ja, svarar Albert allvarligt, skulle det förvåna ers helighet om jag lät frågan gå tillbaka till er, formulerad precis på samma sätt?
— Men, säger furstbiskopen, utan att bry sig om herr Grenanders genfråga, i tidningarna stod, att den chokladbruna bilen inköpts av en viss mr Tom Feathertom, och mellan raderna kunde läsas, att samme mr Tom Feathertom öppnat denna utställning i avsikt att slå mynt av folks sensationslystnad!
— Mr Tom Feathertom är jag, sir, förklarar Tom inte utan en viss stolthet och bugar sig.
Det spända uttrycket försvinner småningom från hans helighets förnäma drag.