— Säg ingenting mera, sir. Jag är eftersökt av myndigheterna där borta. Om inte ett pris redan är satt på mitt huvud, så beror det bara på, att man inte hunnit med den saken. Det är riskabelt att förgripa sig på polisen, som ni kanske vet.
— Vad har du gjort, Tom?
— Ingenting, sir. Bagateller åtminstone. Minns ni herr Sirius, sir?
Herr Grenander nickade.
— Jag knyckte honom mitt i patrulleringen. Helt enkelt ett snilledrag. Två pojkar voro vi. Smörj, sir, mycket smörj. Jag vill bli hängd om herr Sirius kan röra sig på sex månader... Och vad hans färg beträffar, så är den inte halmgul längre. En professor i målarlära skulle intyga, att det inte finns en enda liten nyans på hela färgskalan, som saknas på herr Sirius’ kropp.
Och Tom gnuggade förtjust sina händer.
Men litet senare på dagen, när ingenting annat än ett djupt koboltfärgat hav och muntert blinkande stjärnor syntes, började herr Grenander orda om sin framtid — till omväxling med andra samtalsämnen, vilkas kurs den nyvordna excellensan av Madagaskar bestämde.
De sutto alltjämt i däcksstolarna — natten var, ja, kort och gott, balsamisk.
— Jag undrar just, yttrade herr Grenander betänksamt, vad redaktionen skall säga om mitt sätt att sköta ett anförtrott uppdrag. Inte lär vi störta regeringen på min expedition.