— Det håller jag för sannolikt.
— Om han då kan ta på sin ed, att klockan inte gått mer än ungefär fem timmar efter sista uppdragningen, så är det i högsta grad antagligt att självmordet ägt rum klockan 4,24 på morgonen — alltså tolv timmar innan elden bröt ut på Hamsten.
— Vid gud, flicka, det ligger något i vad du säger.
Adorée blev utom sig av förtjusning, när jag genast satte i gång med en undersökning efter den nya hypotesen. Polisen var först obenägen att gå med på saken, men jag fick en av kollegerna över på min sida. Det visade sig att tösens antagande var riktigt — urmakarn förklarade på ed att klockan gått mellan fyra och sju timmar, i varje fall icke mera än sju timmar, och detta blev faktiskt den ända, med vilken sedan hela härvan nystades upp. Det ligger utom ramen för dessa anteckningar att redogöra för gången av undersökningen; de flesta erinra sig nog än i dag den raketföljd av sensationella händelser, som kom världen att falla ur den ena överraskningen i den andra under fortsättningen av Hamstensrannsakningen. Vad jag nu tydligt erinrar mig är att Adorée och jag blevo mycket goda vänner och höllo bra ihop under den vecka, jag hade anledning att för tidningens räkning stanna kvar på Hamsten. Men för en journalist är livet i högre grad än för andra människor ett kalejdoskop, där upplevelsernas glasbitar slumpvis och i rask följd fogas till varandra, och där minnet tränas lika mycket för att glömma som för att komma ihåg. Strax efter Hamstensreportaget kom först regeringskrisen och sedan järnvägsolyckan med den långvariga ansvarsdiskussionen i pressen, som det föll på min lott att sköta i våra spalter. Lilla Adorée var glömd — utplånad ur mitt minne.
Och så i går ... Efter mina anspråksbegrepp om våldsamma omstörtningar i privatlivet — en hel revolution, med nya intressen, nytt ansvar, nya bekymmer. Ett människoöde lagt i mina händer.
Och varför? Den yttersta orsaken till denna revolution?
Att Leppin en sensommardag för fem år sedan behagade svika sin journalistiska plikt och avvika till cirkus.
Och så talar man om en förnuftig världsordning!