— Utom på vissa frappanta punkter är fröken Villanuevas okunnighet bottenlös, förklarade fröken Berch, och om hennes uppförande vill jag inte ens tala.
Jag hänvisade till hennes naturell, till hennes exotiska härstamning ...
Fröken Berch var förstående. Hon ansåg att Adorée ur pedagogisk synpunkt erbjöd ett mycket intressant experiment — dessutom hade hon en mindre vanlig begåvning. Säkert borde det bli ett mycket vackert resultat, men det skulle komma att ta tid; man fick inte begära det omöjliga. Heil tillade att jag utan fruktan kunde lägga Adorées både moraliska och intellektuella daning i fröken Berchs händer — och jag tror, han har rätt.
Vid sådant förhållande finns ju ingen anledning att hysa oro. Adorée har det — både andligen och lekamligen — så bra hon någonsin kan få det under min frånvaro. Och när jag om sju månader kommer tillbaka är det en liten riktigt kultiverad och verserad dam som tar emot mig vid västra järnvägsstationen:
— Soyez-le bienvenu, monsieur Grenangdörrr!
Ju mera jag tänker på saken, dess lämpligare finner jag de arrangemang som i fråga om Adorée måste vidtagas i anledning av min resa. Det lär nämligen, enligt doktor Heils mening, inte vara riktigt lyckligt, att jag finns till hands som klagoinstans när fröken Villanuevas önskningar och planer inte stämma överens med fröken Berchs. Vetskapen att förmyndaren befinner sig på så och så många tusen sjömils avstånd är, har man försäkrat mig, ägnad att i viss mån stödja uppfostrarinnan i hennes kall. Min människokännedom säger mig också, att det mycket väl kan finnas fog för ett sådant resonemang.
Det är i dag den elfte — jag har beställt sovvagnsplats med tåget till Bordeaux i kväll. Ilmer och Kerman ville ha mig ut på middag, men jag skyllde på resbrådska och avböjde. Först hade jag tänkt göra ännu — ett sista — besök i Berchska pensionatet och bjuda Adorée farväl, men vid närmare eftersinnande har jag kommit till övertygelsen att det är klokast att låta bli. Scenerna i onsdags kunde möjligen upprepas, och det vill jag inte riskera för något pris.
Saken var helt enkelt den, att jag meddelade Adorée nyheten om min förestående resa till Kapstaden. Hon visade genast alla tecken till den livligaste glädje, föll mig om halsen på sitt oreflekterade sätt och ropade: