Ett enstämmigt sorl av förtrytelse.
— Quelle horreur! Han kan inte säga oss det ... Vad är meningen?
Paus. Indignerad paus, utan känd fransk menubeteckning.
— Jag kan inte säga er det. Med tre ord, nämligen.
— Å, på det sättet.
— Men, sade kaptenen och sköt ifrån sig den nu tomma sopptallriken, jag skall i alla fall försöka fatta mig kort: vi ha fått en fripassagerare!
— En fripassagerare!
Missräkningen var allmän. En fripassagerare, en kollämpare, en arm sate som rymde undan lagens arm, kanske en neger. Mais, monsieur le capitaine!
Kapten och doktorn växlade en blick. Doktorn nickade och kapten bjöd sorlet att tystna med en rörelse av handen.
— Fripassageraren är, sade han, en ung flicka. En ung och mycket vacker flicka, på min ära.