— Och det lovade du — godhetsfullt?
— Naturligtvis. Varför skall man inte göra folk till viljes?
Herr Grenander bet sig i läppen, så blodet sipprade fram.
— Och när ni kommo till Bordeaux, ville inte den där herrn låna dig mera pengar?
— Det vet jag inte, Alberto mio, jag skubbade, förstår du.
— Vad gjorde du?
— Smet naturligtvis — och det bums ändå. Karln hade sitt bagage att ta rätt på, men jag hade inget, jag. Det är bra ibland att resa lätt ekiperad.
Det blev en stunds tystnad. Herr Grenander rullade sin nyckelring runt, runt.
— I Bordeaux var det en hel lång dag innan Lorenzo gick, sade han. Började du svältkuren redan där?
— I helsike heller! Jag gick på stampen med min lilla medaljong.