Ja, vid alla makter, det var en kvinna! Hon stod lutad mot en av pelarna längst bort, men nu, i dunklet var det omöjligt att urskilja hennes drag. Herr Grenander stammade:
— Adorée! Är det du?
Kvinnan gick, utan att svara, ett par steg närmare. Journalisten insåg genast sitt misstag. Denna dam var minst tjugu centimeter längre än fröken Villanueva.
Under de sista månaderna hade herr Grenanders förmåga att umgås med det andra könet utvecklats på ett högst förvånande sätt. Utan minsta spår till förlägenhet bjöd han den främmande damen att stiga in i rummet.
— Denna balkong tillhör nämligen, fortsatte han, ett av mig förhyrt rum, varför jag förmodar att här föreligger ett misstag, som vi måste se till att få rättat. Behagar ni sitta ned ett ögonblick, medan jag ringer på betjäningen.
— För all del, bad den främmande damen ivrigt, gör inte det. Blanda inte in någon utomstående i den här historien.
Herr Grenanders röst lät hård och reserverad — och inte alls artig — när han sade:
— Ni torde likväl finna, att en förklaring...
Men då lyfte damen på hatten och håret, och där stod mr Tom Feathertom.