Tom Feathertom kunde vara vinnande i både röst och sätt, om han ville — och nu ville han. Herr Sirius knäppte igen kavajen och öppnade sitt hjärta.
— Ni tycks vara en gentleman, mr Rightner; jag går in på ert förslag.
Toms hörn låg en halv meter under jorden hos juden Wolgosch, men var icke desto mindre ganska trevligt. Varje soffa hade samma förmåner som hästen i sin spilta, en trävägg på vardera sidan och halm på golvet.
— Vad dricker ni? frågade Tom och sköt fram en cigarrettask.
— Tjaa, sökte herr Sirius med blickarna spelande kring väggarnas spritannonser.
— Genera er inte, bad herr Feathertom och knackade med två fingrar på västfickan, här finns.
— Ja, i så fall, sade herr Sirius (med nedslagna ögonlock), skulle nog litet Hennessy väl tillsatt med Pommery smaka ganska gott.
Tom dängde handflatan i bordet.
— Det, sade han. Precis min smak, mr Leftham. Kypare, två Pommery och en liten burk äkta Hennessy, three stars, allra minst.
Herr Sirius’ blackiga, med utspädd blå färg sparsamt tillsatta pupiller började visa något liv. För att likväl inte svära bort sig i förtid inskränkte han sig till att spika fast sin deklaration av nyss: