Tom Feathertom tog ett steg tillbaka. Hans röst lät så ärlig som en konfirmationsflickas:
— Nu ser jag sannerligen. Ni har rätt, sir, jag har misstagit mig. Men likheten är slående — lord James upp i dagen. Jag måste be er om ursäkt, sir. Någon skada är ju för resten inte skedd.
Herr Sirius föreföll villig att sluta fred, så fort han blev övertygad om att han inte varit utsatt för medveten drift. Det måste också kännas inte så litet smickrande för en man, som alltid rönt smälek för sina fräknar och sitt halmgula utseende, att bli tagen för en lord.
Tom gjorde sig ångerköpt.
— Ni fick lämna er drink halvtömd, mister...
— Leftham.
— Tack, mr Leftham, mitt namn är Rightner, John Rightner, if you please. Ni fick lämna er drink halvtömd, mr Leftham.
Herr Sirius gjorde en frikostig gest, som skulle hedrat lord James:
— Bagateller, mr Rightner.
— Hör på, mr Leftham, jag vet ett litet trevligt hörn inte långt härifrån. Eftersom det var mitt fel, att ni fick rymma fältet hos Woods, är det inte mer än rätt att jag får reparera skadan. Ett glas eller ett par av det som smakar er bäst, sir?