Göteborg 1910
Wald. Zachrissons boktryckeri A.-B.
_________________________________________________________________
VÄGEN TILL FRAMGÅNG ETT TAL TILL UNGA MÄN
Ur ett tal till studerande vid Curry handelsinstitut i Pittsburg, den 23 Juni 1885.
Erfarenheter från en lång affärsbana
Det är bra att unga män få börja från början och utföra de mest underordnade sysslor. Många af Pittsburgs framstående affärsmän erhöllo ett mycket ansvarsfullt kall just på själfva tröskeln till sin bana. De fingo sig kvasten anförtrodd och använde de första timmarna af sitt affärslif med att sopa rent kontoret. Nu märker jag att vi ha särskilda vaktmästare och städerskor för kontoren, och våra unga män gå olyckligtvis miste om denna nyttiga gren af en yrkesuppfostran. Men om den ordinarie soparen händelsevis skulle vara borta en morgon, så skall den gosse, som inom sig bär fröet till en blifvande chef, icke tveka att pröfva på arbetet med kvasten.—Häromdagen tillspordes en ung man af en öm mamma i Michigan, om han någonsin sett en ung dam så elegant och graciöst sopa golfvet med sitt släp som hennes Priscilla. Nej, svarade han, det hade han aldrig. Modern kände sig utomordentligt smickrad; men så tillade han efter en kort tystnad: »Jag skulle hellre vilja se henne sopa golfvet med en kvast.»—Det skadar icke alls nykomlingen att, om så behöfs, sopa affärslokalen. Jag har själf varit en sådan sopare och hvilka tror ni voro mina kamrater? David Mc Cargo, nuvarande öfverdirektören vid Alleghany Valley-järnvägen, Robert Pitcairn, öfverdirektören vid Pennsylvaniajärnvägen, och Mr. Moreland, stadsadvokaten.
Vi turade om, två hvarje morgon, med sopningen. Och nu minns jag att David var så stolt öfver sitt rena, hvita skjortbröst och hängde en gammal sidenduk öfver det. Vi andra pojkar tyckte att han var väldigt förnäm. Och det var han. Ingen af oss hade en sidenduk.
Under förutsättning, att ni alla fått någon anställning och kommit i gång med ert arbete, lyder mitt råd till er: »Sikta högt!»—Jag ger icke ett öre för den unge man, som icke redan ser sig som blifvande delägare i eller chef för en framstående affär. Haf ständigt i edra tankar platsen som förste bokhållare, arbetsförman eller direktör i arbetsföretaget, huru omfattande det än må vara. Hvar och en af eder skall säga till sig själf: »Min plats är i toppen». Var kung i edra drömmar. Svär att nå denna ställning och att nå den med ofläckadt rykte. Aflägg ingen annan ed, som kunde splittra er sträfvan, med undantag af den mycket berömvärda att, när ni blifvit delägare i affären eller befordrad ett par gånger, ingå kompaniskap med den älskligaste af sitt kön—ett kompaniskap, på hvilket vår nya bolagsordning icke har någon tillämpning. Där är ansvarsskyldigheten obegränsad.
Tillåt mig att påpeka två eller tre hufvudvillkor för framgång. Frukta icke att jag skall plåga er med en moralpredikan. Jag talar om ämnet från den världserfarnes synpunkt, med liflig önskan att hjälpa er att vinna framgång i det yrke ni valt. Ni vet alla att det finns ingen verklig, berömvärd framgång i lifvet, om ni icke är hederlig, pålitlig och redbar i handel och vandel. Jag antar att ni är och fortfarande vill vara allt detta; likaså att ni är fast besluten att föra ett rent och anständigt lif utan ödeläggande eller tvetydiga förbindelser med vare sig det ena eller andra könet. Eljes finns ingen aktningsvärd framgång för er. Edra kunskaper och företräden gagna icke till något, utom att starkare framhäfva ert fall och er förnedring. Jag hoppas att ni icke misstycker, om jag varnar er för tre af de allvarligaste faror, hvilka möta er på vägen till framgång.
Den första och mest lockande, de flesta unga mäns förstörare, är dryckenskapen. Jag är ingen förklädd nykterhetspredikant, utan en man, som vet och som säger er hvad iakttagelsen lärt honom; och jag säger er, att i de flesta fall, då en ung man misslyckats på sin bana, har orsaken varit, att han vant sig vid förtärandet af starka drycker. De andra frestelserna, som möta, äro icke på långt när så farliga. Ni kan ge vika för någon af dem och resa er igen och, om icke återvinna förlorad grund, så dock hejdas på vägen utför och vinna en aktningsvärd ställning. Men att undfly den sjukliga törsten efter stimulerande drycker är nästan omöjligt. Jag känner mycket få undantag från denna regel. Först, således: ni får icke begagna spirituosa till öfverdrift. Bäst att icke smaka den alls, men om detta är alltför strängt, så fastslå en gräns. Besluta att aldrig smaka spirituosa utom vid måltiderna. Ett glas till middagen hindrar icke er framgång i lifvet eller förnedrar er karaktär, men jag ber er allvarligt att anse tömmandet af ett glas vid en »bar» oförenligt med en gentlemans värdighet och själfaktning, med hvad ni anser er skyldig er nuvarande och blifvande ställning. Var alltför mycket en gentleman för att sätta er fot i ett barrum. Ni kommer säkert icke fram på er bana, om ni icke håller fast härvid. Stå fast vid detta, och er dödligaste fiende är besegrad.