Den lifliga konkurrens, som nu börjat mellan nationerna och som bäst bidrager till åstadkommande af goda resultat, bör välkomnas och uppmuntras af alla, som kunna höja sig öfver den trånga synpunkten på den enstaka fördelen för en eller annan liten geografisk vrå, utan kunna se hvad som gagnar människosläktet i dess helhet.

Världens industriella utveckling går i en annan riktning än den förespådda, men det storartade arbete, som manchesterskolan utfört, får icke förringas eller glömmas. Villiers, Cobden, Bright och deras medhjälpare gjorde vid upphäfvandet af lifsmedelstullarna sitt land en tjänst, som det icke kan vara nog tacksamt för. Deras sträfvan för fredssaken och för allt, som de ansågo skulle bidraga till skapandet af ett nationernas broderskap, ger partiets ledare plats i de goda gärningarnas historia. Att någon af deras förutsägelser icke gått i fullbordan—beroende på krafter, som sedan deras tid blifvit satta i verksamhet—behöfver icke kasta någon skugga på deras insiktsfulla klokhet eller minska värdet af deras arbete.

»Frihandel», sådan manchesterskolan såg den utbredd öfver hela jorden, innebar utbytet af olika, icke konkurrerande artiklar och af råmaterialier mot fabricerade varor. Nationerna hade då ännu icke börjat att allvarligt täfla med hvarandra i tillverkning af samma slags artiklar. Om detta icke kan realiseras, sedan de förnämsta nationerna numera bearbeta sina egna råmaterialier och fylla sina egna behof, täflande med hvarandra i världsmarknaden, så kunna vi likväl lyckönska oss till att något ännu bättre än manchesterskolans ideal för världens framåtskridande håller på att skapas.

Hvad verkan denna förändring kan komma att ha på nationernas ställning till hvarandra i framtiden, vore onödigt att grubbla öfver, enär förhållandena kunna ändras på en dag. En kemisk upptäckt, en elektrisk uppfinning, en växts egenskaper tillgodogjorda—hvad helst sådant eller andra icke alls otroliga öfverraskningar—kunna åstadkomma en genomgripande förändring. Socker af betor i stället för sockerrör har förstört denna produkt för Västindien, som tycktes ha monopol på socker. Upptäckten af Mesaba-järngrufvorna, förbättrade kommunikationer och ett par mindre omständigheter ha gjort Amerika till världens billigaste stålproducent, i stället för att helt nyligen ha varit den dyraste. Den basiska metoden har gjort Tyskland till en framstående stålproducent och lofvar att bli af lika stor betydelse för Storbritannien. Upptäckten af grufvor och ett utveckladt järnvägssystem ha gjort Ryssland till ett viktigt industriland. Tillgodogörandet af vattenfall för elektrisk kraft, ersättande kol, håller på att omskapa flera industricentra. Alla dessa förändringar förskrifva sig från i går.

Det är därför lika oklokt af en nation att förhäfva sig öfver nuvarande tillgångar och utsikter som att förtvifla. »Vi veta icke, hvad morgondagen bär i sitt sköte.» _________________________________________________________________

HVAD SKULLE JAG GÖRA MED TULLTAXAN, OM JAG VORE TSAR?

(Ur The Forum, mars 1895)

Fördelen af hög tull på lyxartiklar och låg tull på råämnen och lifsmedel. Ett par slående exempel på berättigad och icke berättigad tulltaxa.

Jag tycker riktigt om klangen i den frågan och skyndar mig att svara. Regeringens beräknade utgifter, enligt statssekreteraren Carlisles rapport för innevarande räkenskapsår (1895), är 424,000,000 dollars och beräknade inkomster 404,000,000 dollars, alltså ett deficit af 20,000,000 dollars. Han beräknar att nästa år skall lämna ett öfverskott af 30,000,000 dollars, under antagande af att utgiften är densamma.

Minskningen i pensionsutgifter nästa räkenskapsår uppgår till 18,000,000 dollars och minskningen ökas år efter år. Flottan fordrar mindre utgifter än förr, och tillökningen af befolkning och rikedom ger större inkomster, så att ingen anledning till oro rörande regeringens debet och kredit efter nästa år förefinnes, ehuru sekreteraren antagligen är en smula för sangvinisk angående intäkterna för i år under nuvarande lagar.