Mycket små, gröna gurkor läggas ett dygn i svag saltlake och sköljas sedan flera gånger i kallt vatten, läggas i en porslinskruka och öfvergjutas med varm men ej kokhet ättika. Krukan öfverbindes och ställes i en källare. Efter 8 dagar afhälles ättikan och kokas med kryddnejlikor, hvitlöksklyftor, timjan, estragon och hel hvitpeppar; silas och får svalna något, hvarefter den ånyo hälles öfver gurkorna. Krukan täckes med ett lock och öfverbindes, först när ättikan blifvit fullkomligt kall.
SALTGURKOR.
60 stora, vackra gurkor läggas i friskt vatten under 12 timmar, hvarefter de uppläggas på mångdubbelt linne för att afrinna. Därpå omlindas hvarje gurka med vindrufsblad, om sådana kunna anskaffas, i annat fall med svarta vinbärsblad. I en träspann eller stor stenkruka nedläggas sedan gurkorna hvarfvis med dillkronor, körsbärsblad, hvitpeppar, 200 gr. och 50 gr. spansk peppar. Sedan blandas kokt, kallt vatten, ättika och salt (1 liter vatten, 1 dl. ättika och 1 hg. salt) och slås öfver gurkorna, hvarefter tyngd pålägges. Så mycket lake bör blandas, att den står minst 5 centimeter öfver gurkorna. Under den tid jäsningen pågår, skummas laken väl hvarje dag.
KRIKONSALLAD.
2 kg. mogna krikon läggas i en porslinskruka. En lag kokas af 2 dl. ättika, 800 gr. socker, 1 tésked kryddnejlikor och ett par bitar kanel samt hälles het öfver krikonen. Krukan öfvertäckes och får stå till andra dagen, då lagen afhälles, uppkokas och slås ånyo öfver bären. Så förfares äfven tredje dagen och den fjärde, men sista gången iläggas krikonen och få ett uppkok, hvarefter alltsamman hälles tillbaka i krukan, som genast öfverbindes.
STEKSALLAD AF RABARBER.
Rabarberstjälkar skalas och skäras i tumslånga bitar, sköljas och inklappas i en handduk. 2 skedblad vinättika, 2 skedblad vatten och 2 skedblad socker hopkokas, rabarberbitarna iläggas och få ett hastigt uppkok. Salladen serveras kall till surstek, fågelstek o. d.
TORKADE SPRITÄRTER.
I en oförtent, blankskurad syltkittel läggas 3 liter ärter och 1 rågad matsked hvitt pudersocker. Kitteln sättes öfver elden och får stå kvar, tills ärterna bli heta och se fuktiga ut. Under hela tiden röres flitigt, så att de ej bränna vid bottnen. Ärterna utbredas sedan tunt på porslinstallrikar och insättas i sval ugn för att torka. Förvaras sedan i tunna tygpåsar.