Sade muntre Lemminkäinen:
"O du gamle Wäinämöinen!
Tag ock mig på dina färder,
Äfven jag en man der vore,
Vore der en tredje hjelte,
När du går att lyfta Sampo,
Att det granna locket bära
Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
Ifrån kopparbergets gömmor."
Gamle trygge Wäinämöinen
Tog så kämpen med på färden,
Tog i båten raske mannen.
Det är muntre Lemminkäinen,
Vandrar stigande med snabbhet,
Går med lätta steg till stranden,
Hemtar med sig sido-bräder
Uti Wäinämöinens farkost.
Sade gamle Wäinämöinen:
"Vore lagom träd i båten,
Sido-bräder i min farkost,
Vore äfven tyngd tillfyllest,
Hvarför bär du ifrån skogen
Ännu mera träd i båten?"
Sade muntre Lemminkäinen:
"Ej förrådet stjelper båten,
Stacken ej förstörs af stödet,
Ofta ju på Pohja-hafvet
Vinden pröfvar sido-bräder,
Motvind starka sqvättbord fordrar."
Sade gamle Wäinämöinen:
"Derför är ock smedens farkost
Redd med jernbeslagna sidor,
Att ej båten drifs af vinden,
Ej af vårens ilar kastas."
Tjuguandra Runan.
Gamle trygge Wäinämöinen
Styrde sedan fram sin farkost
Från den dimomhöljda udden,
Från den skogbeväxta holmen.
Styrde en dag längsmed floder,
Andra dagen längsmed sjöar
Och den tredje utför forssar.
Nu den gamle Wäinämöinen
Sjelf till orda tog och sade
Ofvan fallet af eldforssen,
Vid den helga flodens hvirfvel:
"Jungfru, du forsfallets granne,
Flicka invid strida strömmen!
Drag ditt snöre ut på vattnet,
Drag ditt blåa garn på böljan,
När den röda båten kommer,
Tjärubringan framåt stryker.
Midt i floden står en klippa,
Der som forssen starkast brusar,
Ligger framför röda båten,
Är i vägen för min farkost.
Vrid i klippan hål med borren,
Bryt den sönder med ditt huggjern,
Så att båten fritt kan löpa,
Tjärubringan framåt stryka.
Båtens bog till jern förvandla,
Byt till mossa stenens sida,
Då jag far i forssens brusning,
Färdas fram bland strida böljor.
Samla bränningar med näfven,
Vänd dem om med dina händer,
Vågor välf med famnen undan,
Att mot bröstet de ej fräsa,
Att mot mig de icke brusa.
O du Ukko, Gud i höjden!
Du som är mitt enda bistånd,
Sträck ditt blanka svärd i böljan,
Styr min farkost med din klinga,
Så att båten fritt kan löpa,
Furu-stocken framåt stryka."
Der dock stadnar trädstams-båten,
Fastnar Wäinö-gårdens farkost,
Hårdt sig fäster trädstams-skeppet,
Röda båten röres icke.